ARCHIVE GALLERY
14 x 21 x 28 cm

click on image to enlarge

 

 21 ulla wiggen.jpg

21
Kretslopp innebär att ämnen eller andra företeelser cirkulerar.
Ulla Wiggen

Genom en tunn tråd färdas el. Elen passerar olika element vars funktion är svåra att förstå utan facit. Vi följer den tilltänkta vägen med blicken. Resan har slutat innan den nått sitt mål. I det här fallet är det kvar 20 stumpar på tunna kablar. När navelsträngen klipps av slutar den därmed att fylla sin funktion. Det var så att säga länken till moderskeppet. I så fall är det barnet vi ser nu. Barnet som förväntas klara det fortsatta intaget av näring en annan väg från och med nu. När en väg stängs av eller slutar, får vi hitta nya och något annat tar vid. Strömmen har fryst i en position i kretsloppet. Finns där kanske ännu. Osynlig. Det är både tankeväckande och poetiskt.

Vi känner till Ulla Wiggens motivvärldar under 60-talet. Jag minns olika former av system som skulle kunna vara versioner av detta kretskort i Arkivgalleriet. Tills synes är det ett helt nytt innehåll i Ulla Wiggens senaste målningar baserade på röntgenbilder, men på något sätt finns samma tonläge och tydliga kopplingar. Datorer och elektroniska komponenter kan ses som förlängningar av det mänskliga medvetandet utanför kroppen. Nu får vi istället vända blicken inåt och betrakta motiv från organ och vävnader inuti människans kropp, t ex vita blodkroppar som bildar Karlavagnen, världar som framstår som lika sakliga och gåtfulla som de elektroniska kretsloppen i de tidigare målningarna. Jag har läst någonstans en mening som fastnat om två motivkretsar med en gemensam nämnare i att de framställer ett slags självreglerande cybernetiska system där vetenskap och fri konst blandas, möts, kolliderar och förenas.

Ett mönsterkort är en platta av ett isolerat material med ett mönster av elektriska ledare, och med kretskort menas en tryckt krets med påmonterade elektroniska komponenter. Med kretskortet uppochnervänt kommer jag att tänka på avbildningar av ett geografiskt område; en stadskarta, en schematisk representation av en färdväg, en förenklad version av en gps som håller koll på navigeringen åt oss. Hur en karta ser ut och vad som tas med på den beror på ändamålet. Vissa kartor används för att orientera sig, medan andra för att ge överblick eller planera. Även om kartor vanligtvis används inom geografin så kan de även representera ett område, äkta eller imaginärt, utan hänsyn till kontext eller skala, exempelvis kartläggning av hjärnan, DNA- och genstruktur eller stjärnkartor.

"Den som tror kan inte uppleva några under. Om dagen ser man inga stjärnor.
Åter och åter går jag vilse, det är en skogsstig men tydligt urskiljbar, bara rakt över den kan man se en flik av himlen, annars är skogen överallt tät och mörk. I alla fall denna oupphörliga vilsenhet och dessutom detta: tar jag ett steg från vägen, är jag genast tusen steg borta i skogen och så övergiven att jag skulle vilja störta omkull och bli liggande för evigt." *

En mängd processer är involverade och förvandlar sinnesintryck till meningsfull information. Här försöker jag undersöka hur mina sinnen väljer vilken information jag ska fokusera på. Det samlade intrycket parallellt med delar, var för sig. Syn och erfarenheter med hjälp av minnet är i centrum för att överföra information. Hjärt- och kärlsystem består av funktioner och processer som ständigt pågår i organen i samverkan med varandra. Jag får fantasier om hur en text kunde se ut om kretskortet överfördes på papper.

"Börja med 27 lm. - 1:sta v.: 1 st. i den 10:de lm., 1 st i nästa lm., 3 lm., 1 st. i den 3:dje lm., och 1 st. i de 6 följande lm., 3 lm., 1 st. i den 3:dje lm. och 1 st. i nästa lm., 3 lm., 1 st. i 3:dje lm., - vänd med 6 lm. - 2:dra v.: 1 st. i de 2 st., alm., 1 st. om lm. och 1 st. i de 2 första av de 7 följande st., 3 lm., hoppa över 3 st. och 1 st. i de 2 sista av de 7 st. samt 1 st. om lm., 2 lm., 1 st. i de 2 följande st., 3 lm., och 1 st. i den 3:dje lm., vänd med 6 lm. - 3:dje v.: 1 st. i de första 2 st., alm., 1 st. i den 2:dra och 1 st. i de 2 följande st., 3 lm., 1 st. i de nästa 2 st., 3 lm. och 1 st. i den 3:dje lm., vänd med 6 lm. - 4:de v.: 1 st. i de 2 första st., 6 lm., 1 st. i den 4:de av de 7 st. i föregående v., 6 lm., 1 st. i de 2 sista st., 3 lm. och 1 st. i de 2 första st., 3 lm., 3 st. om de följande lm., 1 st. i nästa st., och 3 st. om de följande lm., 3 lm., 1 st. i de sista 2 st., 3 lm., och 1 st. i den 3:dje lm. - vänd med 6 lm. - 6:te v.: = 2:dra v. - 7:de v.: = 3:dje v. - 8:de v.: = 4:de v. o. s. v." **

Synen är som en slags osynlig sugfunktion. Placeringen av kretskortet har vi uppfattat, men vi får fördjupa oss vidare genom att ta egna riktningar för avläsning. Det finns vägar som ligger osynliga. Vi inser antagligen att det ändå finns värden i det vi inte ser. Vi ges möjligheter till att blicka inåt. Både vad som kommuniceras och hur det kommuniceras är betydelsefullt.

Marja-leena Sillanpää
Venedig 2017

* Franz Kafkas aforismer, Bokförlaget Piccolo, 1964.
** Spets 2, sid 232 i Märthaskolans Handbok,  1941.


 

hs ann siden.jpg

20
Under ytan
(mamma knota)
Ann Sidén


Jag skulle kunna skriva om exakt det vi ser; avgjutningen av ett handskjutvapen i brons med blanka stänk av klarrött nagellack. Skulpturen väntade väl inlindad i en tygpåse ihop med en enkel skiss och en kort instruktion;
"Den får precis plats i arkivlådan. Brons 2004. Kanske inte så *uppåtvänd. Så tycker jag **nedåtvänd. En revolver till finns i "Bro - som rimmar på tro" vid Lilla å-promenaden. Hej! Ann"

Det skulle vara följdriktigt att skriva om den första moderna revolvern patenterad 1835, den som amerikanen Samuel Colt konstruerade. I cylindern placeras vapnets patroner och den roteras så att en kula ligger i linje med pipan inför varje avfyrning, så när hanen åter spänns ligger nästa patron klar. Jag skulle kunna nörda in på "hanen", varför heter det så? Vi är väl hur som helst rätt många som befinner oss just där, klara att avfyra, riktade mot allt skit som händer. Jämfört med en automatpistol är revolvern mer tillförlitlig och slås därför inte lika lätt ut av naturliga fenomen som sand eller vatten. Eftersom detta är ett objekt av konstnären Ann Sidén, skulle jag lätt kunna vinkla texten och skriva om "kvinnor med vapen". Om Modesty Blaise eller Bondbrudar exempelvis (kvinnliga rollfigurer kallas så i James Bond-filmerna). Jag skulle kunna skriva om en inriktning inom film och litteratur, där kvinnliga huvudpersoner använder våld för att hämnas på män som skadat dem. I Thelma & Louise beväpnar sig kvinnorna (Geena Davis och Susan Sarandon) och hämnas genom att använda samma metod som deras förtryckare. Jag skulle kunna skriva om rädslan, att undvika att ensam gå hem från krogen på kvällen, att slå ner blicken eller på andra sätt helt enkelt undvika att reta upp männen. I vardagen, även i vårt jämställda land Sverige, kan detta ändå hända i oändliga variationer. Trots att ingen egentligen har makt, måste vi förbereda oss genom att tänka ut saker som kan gå snett. Jag skulle kunna skriva om tankar som många kvinnor antagligen lekt med; hur skulle det ha varit om jag varit man? Jag skulle i så fall kunna skriva om Orlando skriven 1928 av Virginia Woolf, som berättar om en kvinnlighet som inte är ett biologiskt faktum, utan en social erfarenhet. Att Orlando, en ung man som sover i en vecka, vaknar upp med samma personlighet men i en kvinnas kropp. Det fanns en tid som jag var närapå besatt av Orlando, att först läsa boken och sen se filmen (1992). Jag skulle kunna skriva att jämlikheten inte ska vara dyster, utan i vår tid borde vår inställning till varandra ha kommit längre, att uppleva genuin tillit. Jag vet inte vem det var som sa, men kärleken är inte det minsta blind, den är mycket skarp. Jag skulle kunna skriva om det som sker under ytan, i havet, i huden, om det som finns i luften mellan oss när vi träffar en slags själsfrände. Eller om Mamma Knota! Därmed kan jag osökt skriva om mammorna, jag menar min mamma och allas våra mammor. Om moderskapet har vi alla inte erfarenheter av, men vi har alla en mamma oavsett hur den kontakten eller relationen ser eller har sett ut. Jag skulle kunna skriva om fred, när soldaterna lägger ner sitt vapen, riktar mynningen ner i marken, istället för att sikta på någon annan och därmed kan jag dra en parallell till Carl Fredrik Reuterswärds skulptur "Non-Violence" med en knut på pipan. Den har blivit en symbol för fredskamp över hela världen och finns antagligen i en massa olika varianter och material. Jag skulle kunna skriva om just det här materialet, om tung Brons, i Ann Sidéns revolver. Brons har historiskt använts för gjutning av vapen och i tillverkning av mynt. I tävlingssammanhang tilldelas ofta tredjeplatsen en medalj i brons. Därefter skulle jag naturligtvis även få lov att skriva om Nagellack. Kleopatra använde sig av olja, puder, henna och gummi arabicum för att färga sina naglar. Dagens nagellack innehåller ofta hälsoskadliga ämnen, till exempel formaldehyd, toluen eller DBP. Det kan alltså rekommenderas att vädra ordentligt eller att lacka utomhus när det inte är för kallt.
Jag skulle kunna skriva om min förtjusning till Broräcket över lill-ån i Örebro. Redan långt innan jag träffat Ann Sidén, planerade jag promenaderna över just den bron. Det var mitt första möte med konstnären, men nu ca 8 år senare har jag börjat att lära känna inte bara en viktig konstnär, utan en fin och ömsint person. Jag skulle kunna försöka att ge inblick i Ann Sidéns konstnärskap och hennes mångsidiga samarbeten, eller när vi sågs på Örebro konstskola där hennes närvaro påtagligt fortfarande är värdefull för en grupp konststuderande. Men det jag verkligen vill skriva är något helt annat.
Jag vill skriva om något högst personligt som upptar mig, med utgångspunkt från våra samtal. Jag vill lägga krutet på det som också handlar om ett annat vapen, om det andra som dödar, men som stundtals till synes befinner sig i vila.
Jag har valt att skriva Poesi, som en gest i samförstånd, en form av essens, om samtalen högt upp på ett annat plan där huset blir berget. Det är liksom en gåva, från mig till dig, Ann.

1-4 Himmel, i ett rum, vitt. Doften steg, vila, med blicken ner mot jorden. Under himlen, över räcket, under vind, över sammet, under ull. Berget med väggar, vägen och tystnad.
5-8 Tiden i ett rum, rummens mörka skrin, sången var vit. Minns djup, andetagen i taket. Och guld bleknade i fönstret, med mörka blå. Och dofter, dofter hängde, tiden, tiden vid dörren, vit.
9-12 Havet kallade bergen. Träd lyssnade och jord, nedre botten hördes. Rösten låg, vind luktade fåglar, luft under himlen och vinden.
13-16 Dörren minns mörkret, ensam, rörde, himlen lyssnade. Tiden och döden och svartblank väntan. Långsamma, doft av jord, i luften. Öarna under dom, sinnen steg och tiden.
17-20 På andra sidan mellan träden, skrivbord, sänkt. Och jag minns det viktiga, ytterst. Mörkret i ett öga i orden i doften, och andas. Minns jag minns, ljus i askkopp.
Sökte svarta fåglar från luften, runt berget.
21-24 Rörelsen vid nacken. I vita vindar och inre skydd. Sten. Det inre, det undre. Svävande. Sten. Ögonblicket var helt.
25-28 Dolt. Berg insvept över marken med händerna. Drömmen i guld i luften i munnen. Bakom hemlighetsfullt minne.
29-32 Ljus doft, vind, doften från solen. Minnen till botten i berget. Doft, doften. Blick, blev borta.
33-36 Rymden, gnistrande i orden. Lätta blickar, svart natt. Tyst, under fernissan. Vinden, glasen, bordet, farstun.
37-40 Luft, och jag. Tid, dörr, rösten mot kroppen. Botten i mattan, stiger, och aska. Tysta över berg, tänkte, vind knackade, lätta.


Marja-leena Sillanpää
Örebro 2017

 

 HS stefan karlsson.jpg

19
Pappas anteckningsböcker mellan 1971-1991
Stefan Karlsson

Pappan är en dagdrömmare. Han tycker själv att han kan och vet en väldig massa saker och kommer gärna med goda råd. Pappan tycker om att umgås med litet annorlunda personer och röker gärna pipa på verandan. Helst dryftar han livets stora frågor och antecknar omsorgsfullt iakttagelserna i sina böcker. Han älskar havet och tycker själv att han är en skicklig seglare. Pappan, jag syftar alltså på Muminpappan, är pojkaktig, men ser sig stolt som familjens överhuvud. Han älskar att filosofera och vill absolut vara med när det händer något överraskande i Mumindalen. Muminpappan njuter av livet i Mumindalen, men är samtidigt nyfiken och beredd att pröva något nytt, så äventyr är alltid välkomna. Utan att ha det minsta belägg om det finns några likheter med Stefan Karlssons pappa, var det till Muminpappan mina tankar gick. Det kan lika gärna vara Efraim Långstrump som bättre överrensstämmer, alltså Kapten Långstrump som gärna ville besöka sitt barn oftare, men reste oftast på de sju haven och livnärde sig på att leta skatter. Stefan Karlssons pappa skulle precis lika gärna likt Bertil Åberg vara en trygg pappa, en som har en firma med några gubbar som lagar möbler, modellbyggen och sånt. En mamma finns inte. Mamman är frånvarande av okänd anledning. Men för Stefan Karlsson skulle det kunna vara precis tvärt om.

Så hur kommer det sig att jag tänker på barnbokspapporna, fast jag inte känner Stefan Karlsson så väl. Det kanske har något med Stefan Karlssons förhållningssätt att göra, att jag upplever något solitärt och samtidigt en ömsint medmänsklighet i hans arbeten och olika samarbetsprojekt. Att han öppnar upp för vad konst kan vara, och har för övrigt alltid öppnat upp vad konst kan vara. Att han gett och ger sig själv tillåtelse att ta sakerna i egna händer, alltså det som till synes hindrar eller försvårar. Att inte vänta på att någon ska komma med erbjudanden till honom, eller ens till någon av oss konstnärer. Att han genom sitt arbete uppmanar, eller påminner oss alla om att istället göra upp sina egna planer, att gå ut och göra det som måste göras, att få saker gjorda på sitt egna sätt med egna lösningar. Just detta tycks livsviktigt för Stefan Karlsson.

Stefan Karlsson som är konstnär och curator med utgångsläge i Göteborg har flera verksamheter som pågår parallellt. På 80-talet startade han galleriet Sub Bau (ett av de första konstnärsdrivna gallerierna i landet), bara det senaste året startades  ̈Stefan Karlssons museum för dålig konst ̈ och senast för några månader sedan dessutom  ̈Det osynliga galleriet ̈...!
När jag frågade Stefan Karlsson om att ställa ut i Arkivgalleriet fick han fria händer och jag visste att det, vad det än visade sig vara, skulle komma att funka. Jag kunde vänta mig skulpturer eller målningar, konceptuellt eller personligt, politiskt eller humoristiskt, torrt eller flödigt, gammalt eller nytt, högt eller lågt, kanske allt på samma gång... och så erhöll jag ett visst antal kalendrar i fickformat. 20 stycken almanackor, under 20 år, som tillhört Stefan Karlssons pappa.

I Norden förekom under tidig medeltid en slags evighetsalmanackor ristade på träpinnar som kallas runstavar, men det första belägget för själva ordet almanach hittas i en latinsk text 1267 som beteckning över himlakropparnas rörelser. Till största delen är det himlakropparnas rörelser som vår aktuella tideräkning bygger på. Den sker med hjälp av solen och månen, men det stora problemet i alla tider har varit att få de olika astronomiska tidsenheterna att på något sätt stämma med varandra. Tidsperioderna är inbyggda i oss mellan hjärtats och pulsens slag, så att vi som lever liksom fungerar som en slags mänskliga klockor. Tiden är något vi hittat på för att ha kontroll över livet. Vissa klockor tycks gå fortare än andra, vissa av oss tycks ha mer tid än andra, vissa hinner helt enkelt mycket på samma tid.

En almanacka är främst en förteckning över året med dagar, veckor och månader, men dagens almanackor kan i stort sett innehålla nästan vad som helst. I äldre tider förekom också förutsägelser av mer vidskepligt slag och hypotetiska väderprognoser för det kommande året. Vi vet inte vad Stefan Karlssons pappas almanackor innehåller, men vi vet nu hur de ser ut. Enligt kristen tro är Faderns huvuduppgift att skapa världen. Det kan också handla om en skapelse som framskrider och blir allt mer komplex. Först fanns ingenting. Det var bara ett stort mörker. Det var ensamt och tomt. Då hördes en sparv i mörkret. I sin ungdom var Muminpappan med om spännande äventyr bland annat en resa i en märklig farkost, en blandning av ubåt, skepp och flygmaskin. Pappan måste resa iväg nu, ut i det okända för att lära känna havets hemligheter. En vacker dag fattar han tag i sin fjäderpenna och börjar skriva memoarer.

Marja-leena Sillanpää
Göteborg 2017

 

hs maria luostarinen.jpg

18
Folded Fog
(vikt dimma)
Maria Luostarinen


Mötet med Maria Luostarinen inför denna utställning har fortsatt likt ett outtalat samtal som stannat kvar. Som en lätt hand mot nacken, som mönstret på en florstunn gardin där mönstret framträder i ett speciellt ljus, som att det som exakt blev sagt på något plan kan fejda ut, medan vissa tankar återkommer. Som ett möte med något välbekant från länge sen, nästan som när en var liten, kanske i ett tidigare liv, kanske från en annan sida.
Mina tankar handlar kanhända inte så mycket om Maria Luostarinens arbeten, men att något med dimman och det gröna tyget hur som helst stimulerat mig, angående sådant som inte syns. Det handlar om synliggörandet, att synliggörandet bland annat möjliggör odrömda drömmar. Att synliggöra det poetiska låter inte när det handlar om synen och detaljerna i förändring. Det vill säga inför var och ens blick, också i var och ens sätt att avläsa rummet. Det handlar alltså om seendet (om inget oförutsett inträffar).

Vi möttes denna krispiga soliga förmiddag i Maria Luostarinens ateljé. I skåpet. I vinkel. I väster. I varsina drömmar. I vinden. I minnesbanken. I likhet. I den stunden. I bortglömda rum. I dvala. I pärlemor. I ett vinrött band. I uttrycket. I sin skapelse. I efterhand. I ett ögonblick som stannar. I sidenvecken. I havsbandet. I sin rot. I famnen. I ett underjordiskt vatten. I en klargrön dimma. Samtidigt en smula dov.
Dimma innebär att luften är så fylld av små vattendroppar att sikten är mindre än 1 km. Är sikten mellan 1 km och 1 mil talas det istället om dis. Mellan dimma och moln finns ingen principiell skillnad, endast att moln inte når marken. Hon som nästan är blind, med en återkommande mardröm om mörkgrön dimma. Jag som håller i en lavendelfläta som symbol av en fast punkt i tillvaron. Ju längre in i det inklämda rummet vi tar oss, desto skörare blir länken. Dimman innebär därmed att luften är så fylld av små vattendroppar att sikten är mindre än 1 km, men den här dimman är inte ens en gnutta fuktig. Den här dimman doftar linneskåp och tallskog när den arkiveras.

"DIM-VÄRLD ~2. 1) (mera tillfälligt) motsv. 1: område hvarest det råder dimma l. som ligger i dimma. I denna dunkla dimvärld. ANDERSON Dikt. 110 1843; om "af dimmor genomdragen" skog). 2) till 2, om område l. 'värld' som ligger liksom i dimma, så att hvad som finnes därinom bl. otydligt skönjes l. är grått o. sollöst. Språket eger .. medel att .. höja den (poetiska stilen) upp öfver hvardaglighetens gråa dimverld. E. H. TEGNÉR i SAH 58; 37 (1882). Jotunheims dimvärld. VETTERLUND Stud. o. dikt. 181 (1901). särsk. motsv. 2 a γ. Det förflutnas dimvärld. HERRLIN Minnet 226 (1909). - (jfr 6) DIM-ÖGD ~2. (poet., enst.) med fuktiga ögon l. fuktig blick. Dimögd tager Hjalmar ringen. CARL XV Dikt. 144 (1855, 1863) (i sht i poesi o. högre stil) i (mer l. mindre genomförd) bild o. bild l.; ofta med gen.-attribut l. af prep. af inledd bestämning som angifver hvad det är som jämföres med l. liknas vid en dimma. - särsk. a) med tanke på dimman ss. ngt som stänger utsikten, skymmer, döljer, undangömmer. Siukdoms mörcka Dimba falla / Wille och migh offta på (under seglatsen gm lifvet). RENNER Andel. sjökort 4 (c. 1690). The Mists which darken our understanding, dimban som förmörkar vårt förstånd. SERENIUS 1734; under mist). Säll den som hunnit väl, från detta främlings bo, / Där mörker, dimbor, moln, den Helga Sol förgömma. NORDENFLYCHT QT 1745, s. 102. Af sinnlighetens dimma skymd, i Hon i atomen ringhet finner, / Och storhet blott i tal och rymd. LEOPOLD 2: 32 (1801, 1815) Ginge jag, att skyla mig, / I midnatts-mörkrets dimma. Ps. 1819, 11: 3. (Sultaninnan) höjer / Slöjans dimma / Från sitt anlets vår. RUNEBERG 1: 343 (1841). Det kan finnas en mening med vårt liv, om också den för oss är höljd i dimma. FIDELIO Dimman 109 (1913). - särsk. α) [jfr ä. t. einem ein en nebel für die augen machen, eng. he threw mists before your eyes] (†) i uttr. göra l. slå ngn en (blå) dimma för ögonen, slå blå dunster i ögonen på ngn, föra ngn bakom ljuset, söka hindra ngn från att se huru det verkligen förhåller sig med ngt. Tooma ord, och icke annat än blåå dunst, eller dimba then the göra för the eenfåldigas ögon. P. J. GOTHUS Mylius Pred. D 7 a (1601). Man vill slå menigheten en dimma för ögonen, att sedan i mörkret dess bättre föra den efter sina egna afsigter. CHYDENIUS 55 (1765). β) [jfr d. vankundighedens taage, t. der nebel des aberglaubens, eng. the thick fogs of ignorance, lat. remota erroris nebula (JUVENALIS)] Siälenes Sool, som töknen skingrar och dimban. STIERNHIELM Herc. 432 (1658, 1668) Skingra, Gud! all tviflans dimma, / Låt mig ljus i ljuset se. Ps. 1819, 168: 4. Otron öfver jorden / Sin dimma breder nt. HEDBORN Minne 239 (1835). Bakom dogmers täta dimma, / endast oklart skönjes han (dvs. Kristus). FRÖDING Efterskörd 1: 25 (1886, 1910) γ) [jfr t. der nebel der über seine zukunft lag, eng. the dim mists of futurity, lat. annos caligine vetustatis obductos, caligo futuri] om det dunkel som hvilar öfver det förgångna l. som höljer framtiden; särsk. i uttr. forntidens, framtidens dimma. ett abstract töckenväsen, som beständigt flyr undan i framtidens dimma. MELIN Jesu lefv. 1: 10 (1842, 1855) En uråldrig tid, som förlorar sig i sagans dimma. NILSSON Ur. 2: 43 (1862). Slägten, .. försvunna i urtidens dimmor. RYDBERG Upatr. 3 (1873). Din dag är blott en strimma, / som lyser blek och matt - / se, framom henne dimma / och bakom henne natt! DENS. Dikt. 1: 5 (1877, 1882; i apostrofering till mänskligheten). δ) i uttr. glömskans dimma, om glömskan ss. utplånande konturerna af l. (bort)skymmande l. höljande ngt. Hur mången ädel dygd är lagd i glömskans dimma. NORDENFLYCHT Tankar om skaldek. 3 (1744). SÄTHERBERG Dikt. 2: 134 (1863). Glömskans dimma .. tätnade kring minnet af hans personlighet. NERVANDER Finl. kulturh. 442 (1900). b) med tanke på dimman ss. ngt oklart o. dunkelt (hvartill lätt knyter sig föreställningen om ngt mystiskt); särsk.: oklarhet l. oreda i ngns tänkande l. begrepp l. föreställningar, oklår(t) l. dunkel(t) begrepp l. föreställning. Ther någhot om (Gud) .. slipper til äwentyrs (de hedniska filosoferna) vtaff pennan, så är thet intet annat än baresta dimban och mörckret. L. PAULINUS GOTHUS Rat. bene viv. 169 (1633). Mystikens dimmor. BESKOW Vandr. 1: 75 (1819, 1833) Hufvuden utan dimma. TEGNÉR 3: 255 (1825). Du blir filosof, full af moln ock idéer, af dimmor och begrepp. RYDBERG Ath. 257 (1859, 1866) De naturalistiska kärrvattnen (hafva), i samma mån som de torkat bort, visat benägenhet att gå öfver i dimmor. E. H. TEGNÉR i 3 SAH 15: 11 (1900). Irrationalismen, romantiken, som sveper in allt i sin dimma, så att konturerna försvinna. SÖDERBLOM När stunderna växla 79 (1903, 1909) c) med tanke på dimman ss. ngt form- o. konturlöst, icke gripbart (som lätt väcker föreställningen om ngt overkligt o. väsenslöst); stundom: bländverk. Hwadh är sådant (som äran) annat än ett wäder, än ett Dofft, eller een flygande Dimba? EURÉN Orth. 2: 61 (1794). (Leontes i Runebergs "Kungarne på Salamis") är .. icke någon figur af dimma eller marmor utan har .. känsla både för lifvets verksamhet och för dess fröjder. CAVALLIN (o. LYSANDER) Sm. skr. 33 (1879). Arkitektonik måste finnas i dikten, om den ej skall upplösas i dimma. WRANGEL Dikten 93 (1912). d) med tanke på dimman ss. ngt obeständigt, ngt som snart förflyktigas o. upplöses i intet. Sij, / Hwad wårt falsk-nembde Lijfw dock är: Röök som förswinner, / En Dimma som förgår. LUCIDOR Hel. Dd 4 a (1673). Hwad är wår rådh ock wåre tanckar, / När the af Gudh eij styras här? / Een dimba som sigh ymnigt samkar, / Men åter snart förswunnen är. Ps. 1695, 322: 1. e) [jfr holl. den donkeren nevel der zwaarmodigheid, t. seines grames nebel, eng. the mists of despondency and gloom] med tanke på dimman ss ngt grått, mulet o. sollöst, som verkar nedstämmande o. fördystrande; i sht ofta om sorg, bekymmer o. d.; stundom närmast med tanke på dimman ss. ngt kallt o. rått. Wårt Hierta är betagit, / Vtaff Dårheetz Dimba kall. BECKMAN Psalmh. 834 (cit. fr. 1671); jfr Ps. 1819, 426: 2, äfvensom (a β. Det hus som glädjens hemvist var / Af ängslans dimma öfverhöljdes. BELLMAN Skr. Ny saml. 2: 108 (1778). Af Meteorer (dvs. luftfenomen) kan (den andlige) Talaren låna Lagens tordön, hämndens blixt, förförelsens irrsken, må hända ock nådens dagg, sorgens dimma. ÖDMANN Anv. t. pred. 61 (1807, 1812) Skingrad är bekymrens dimma, Tankens dystra moln förgått. RUNEBERG 2: 318 (1832). Yngling, en gång .. / Din maj dag förgår, / Och i höstqvällens dimma du står. SÄTHERRERG Dikt. 1: 156 (1837, 1862) Dimmorna fly, när drufvorna glöda, / Sorgen blir glädtig och vintern blir grön! BLANCHE Läk. 3 (1846). Vi värmts i vårdagsstunder / Af samma solskensstrimmor, / Förr'n lifvet själft på själen / Fått andas kalla dimmor. BÅÅTH På gr. stig. 6 (1889). En grå dimma af hvardaglig enformighet. BESKOW Pred. 562 (1901). Familjesorgernas tunga dimmor stego upp kring den åldrande konungen. E. HILDEBRAND i Sv;s hist. 3: 308 (1903). f) [jfr nor. dial. han æ paa dimm'n (ROOS 943), t. er hat einen kleinen nebel, fr. il est dans les brouillards, äfvensom vara på röken] (i sht hvard.) oklarhet l. oreda (i hufvudet) på grund af onykterhet; omtöcknadt tillstånd; särsk. i uttr. gå i en dimma o. d., vara l. blifva i l. på dimman. Svär, att din bästa vän i rus och dimma söfva. BELLMAN 1: 223 (1771). I en syrlig dimma brodren famlar / Der, med krökta knän och lår. DENS. 5: 293 (1793). Arbetskarlen Glans, som .. hela dagen gick i en dimma. ENGSTRÖM Janne Bulling 5 (1864). Graden af denna (den supige fiolspelarens) dimma. BÖTTIGER 6: 65 (c. 1875). Jag förtärde en, säger en, toddy, och skulle den ock ha gjort det underverket att få mig i dimman, så hade denna dimma dock bestämdt hunnit skingra sig."

Att först domna bort och sedan somna in för att kanske aldrig mer vakna. Det lugnar. En fullmåne med omvända skuggor i en tid som saknar början och slut, men även månen kommer så småningom att försvinna ur vårt synfält.
I det förflutna är vi både levande och förlorade. Genom kvisthålet ser vi in i dolda dimensioner, i sällskap med godsinta vänner som vi inte visste att vi hade. Vi träffas vid en strandkant med önskningar, men det är inte nya vänner, det är i själva verket flera gestaltningar av en själv.

Marja-leena Sillanpää
Stockholm 2017

 

hs nacho.jpg

17
The Powerful Pen
Nacho Tatjer

STORY
For about 10 years ago I received a letter from Nacho Tatjer containing this seemingly small sculpture. Some weeks ago I found it again. A pencil, as you know, is a writing implement or art medium constructed of a narrow, solid pigment core inside a protective case, mostly by wood, which prevents the core from being broken or leaving marks on the user's hand during use. As you can see this one is very small, but oh yes, it is still perfectly useful, on both sides.

PENCIL
To use the pencil, the casing must be carved or peeled off to expose the end of the core as a sharp point. The sharp point works by having a very fine tip run for a sample, namely create marks, leaving behind a trail of solid core material. The tip is influenced by different forces as it moves across the paper. There are several different methods you can make use of a pencil, depending on what the sample consists of and what you want.
It looks like the sharpness is not that important for Nacho Tatjer. Nor the substrate. But to use a pencil on paper appears to be the easiest way for communication. Text and drawings can anytime, anywhwere be done on a small piece of paper, found for example in his pocket, on the ground or his immediate surroundings simply.
It is believed that drawing was used as a specialised form of communication before the invent of the written language. Drawing is a form of visual art in which Nacho Tatjer uses various drawing instruments to mark paper or another two-dimensional medium and the base can be letters, receipts, toilet paper, books, covers, boxes or any kind of three-dimensional stuff.

ARTIST
Nacho Tatjer (born in Barcelona) is currently living and working in Stockholm. His work is a mix of media combining illustration, painting, photography, printmaking, sculpture, film and sound. Often involved in long term slow-paced projects as sending art by post, making small books and construct mini cameras which reflect his interest in rudimentary technology and fondness of analogue image making. There are some small marks on the walls inside the gallery space (the archive box). Were they made by accident or was it possible for Nacho Tatjer somehow to make these subtle drawings from distance?! Anyway there are clear links to the enviable childrens obvious way of expressing themselves. To be able to draw their own map of the reality, with playfulness let the thoughts pass directly from the imagination to the paper. It seems to be so easy. To be Nacho Tatjer. With the powerful pen.

Marja-leena Sillanpää
Stockholm december 2016

 

HS TREO gorlaski.jpg

16

TREO med bröd
Mikael Goralski

Treo är brustabletter.
Brus kan definieras i teoretiska termer som en störning i en signal. I vardagligt språk menar vi oftast ett ljud som skapas av till exempel vinddrag eller forsande vatten. I teknisk mening används begreppet som störningar i en elektrisk signal, till exempel elektromagnetiskt brus i radion eller tvn. I det här fallet, TREO med bröd, är störningen avsedd för att stimulera betraktarens poetiska, humoristiska eller eventuellt politiska fantasier. En treo börjar verka inom 30 minuter om dom används före det utgångsdatum som finns på förpackningen. Effekten är då som störst efter 1-2 timmar.

Treo är värktabletter.
Värk är smärtor i kroppen. När kroppen förbränner t ex en kokt med bröd, bildas avfallsprodukter som förs ur kroppen när vi kissar och svettas. Urin bildas i våra njurar som fungerar som våra inbyggda reningsverk. En njure är formad som en böna, ungefär lika stor som en knuten hand och väger ca 150 gram. Att väga en TREO med bröd i handen känns lättare än en fjäder.

TREO med bröd,
visades första gången 1993 på separatutställningen "Kristi Krocket" på Norrtälje konsthall, men det första röret i det första brödet tillkom redan 1988. Den ställs nu ut (överst på bilden) i Arkivgalleri, tillsammans med två senare exemplar (den mittersta med rör och bröd från 2015, den nedersta med rör från 1993 i ett dagsfärskt korvbröd inköpt samma morgon). Trio är som synes en samling om tre, t ex en triptyk, eller en ensemble av tre aktörer, ett musikstycke, förslagsvis om en blommig falukorv, för tre musiker.

Korv med bröd,
såldes under Stockholmsutställningen 1897 av de första "korvgubbarna" som i själva verket var kvinnor. Under världsutställningen i St. Louis 1904 serverades varmkorv och för att kunna hålla i den varma korven fick de hungriga låna handskar. Det blev ett så pass stort svinn på handskarna så att korvarna serverades fortsättningsvis i bröd istället. TREO med bröd finns i ett okänt antal, alla med små förskjutningar på rörets färgnyanser samt storleken på texten. Brödet skiljer sig till synes mer subtilt beroende på ålder, men däremot avslöjas historiken på doften som korvbröden dragit till sig med åren (en luktar markant av askkopp).

Raggarslang med benskydd,
slapp i papp, raggarballe med svängdörrar, böj med limpa och slang med slira och halka är några gamla uttryck för korv med bröd. (Slang med slira och halka är korv med ketchup och senap).
Här kan ett mycket vackert exemplar av TREO med bröd avnjutas:
http://mikaelgoralski.webs.com/TREO.png

Marja-leena Sillanpää
Stockholm 2016

 

hs cora.jpg

15
Ett skjutvapen är ett system
som levererar maximal destruktiv energi till målet
med minimal åtgång av energi.
Cora Hillebrand

En patron är ammunition till eldvapen där projektil och drivladdning sammanhålls av en patronhylsa. Patroner kallas även skott. Ordet skott kan ibland beteckna själva handlingen då skjutvapnet avfyras. Sädesvätska är lätt mjölkaktigt genomskinlig till färgen vars konsistens varierar från närmast vattenlik till något tjockare konsistens. En utlösning kan kallas för ett skjut. 



Patronhylsor tillverkas oftast av mässing som kan, beroende på hylsans kvalitet och laddningens styrka, återanvändas upp till tiotal gånger. Dessa patroner har för närvarande haft två funktioner. Valet av hylsa beror på hur snabbt krutet i hylsan ska antändas. Det regleras genom olika typer av krut, som har olika brinnhastighet, men detta krut (sperma) har nått sin slutpunkt och på så sätt fått evigt liv.



Fotografen och konstnären Cora Hillebrand har tömt AK4-patroner på krut och fyllt dom med soldaters sperma. Materialet (patronerna och spermadonatorer) har Cora Hillebrand hittat genom att annonsera på nätet. Patronerna är en av världens mest använda ammunition och det råder förstås inte brist på sperma heller (nästan hela världens arméer har testiklar). Men att öppna en patron och tömma den på krutet är riskfyllt och kräver kännedom om hur en patron funkar.
Så länge alla eldvapen hade slätborrade pipor kunde sfäriska projektiler användas, men när dom försågs med spiralvridna räfflor övergick tillverkarna till avlånga spetsiga projektiler. Räfflingens utformning får dom att rotera i en elliptisk bana runt någon punkt. Just nu pågår rotationen i våra tankar, med en möjlighet att fortsätta utan att sätta punkt. 


Cora Hillebrand belyser på olika vis den mänskliga ondskan i sina arbeten. T ex i "Sounds of Weapon" som är bilder på ljudvågor av vapen eller "The Perfect murder" där hon prickar lågan på ett ljus med ett gevär i sin ateljé. Det sammanhållna, förutom innehållet, speglar en målmedvetenhet i tillvägagångssätten och samtidigt en vidöppenhet i presentationen. På ett sätt lämnas inget åt slumpen, samtidigt som Cora Hillebrand inte krånglar till det. 
Dumdumkulan konstruerades för att expandera vid träff och därför åsamka mer skada med samma kaliber. Den drivkraft som överförs till kulan är lika med den som förlänas till vapnet. Ur filosofisk synvinkel kan ondska ses som ett begrepp som sammanfattar det som är etiskt fel och därmed motsatsen till godhet.



När jag sökte på "krigsfilmer" fick jag en lång lista med dom amerikanska genom tiderna, men när jag istället sökte på "fredsfilmer" kom länkar på Fred (namnet)... och Bamse. (http://swefilm.tv/tag/fred/)!
 I "anti-war-films listan" blev kortare än listan med krigsfilmerna, men dessa innehöll ändå ord som krig, vapen och helvete. American Sniper, Apocalypse Now, The Battle of Algiers, Truth and Lies in The War On Terror, Casualties of War, The Deer Hunter, Dirty War, Enemies of the People, The Enemy Below, The Four Horsemen of the Apocalypse, The Frozen War, Grave of the Fireflies, Hell Is for Heroes, Hell on Earth, Hijacking Catastrophe, How I Won the War, Jacknife, Johnny Got His Gun, Lord of War, Men in War, Oh! What 
a Lovely War, Paying the Price: Killing the Children of Iraq, Cashing-In On The Drug War Failure, Quiet Nights of Blood and Pain, America's Drone Wars, The War, War, The War on Democracy, War Made Easy: How Presidents & Pundits Keep Spinning Us to Death, When Hell was in Session, Why We Fight och Winter Soldier är gjorda som fredshandlingar.
 Och det som har hänt en gång är för alltid möjligt.



Marja-leena Sillanpää
Göteborg 2016



Samtidigt med Arkivgalleriets utställning med Cora Hillebrand "Ett skjutvapen är ett system som levererar maximal destruktiv energi till målet med minimal åtgång av energi" pågår en grupputställning i Stockholm där bland andra Cora Hillebrand medverkar. 
UPSTAIRS BASEMENT del II, Hamburgsvägen 9, Värtahamnen. 
Fredag 20 maj 17.00-sent, Lördag 21 maj och Söndag 22 maj 12.00-18.00.


 

hs jean-philippe.jpg

14

Un crâne
Jean-Philippe Antoine

The skull is the bony structure in the head and it forms a protective cavity for the brain. One of the primary functions of a brain is to extract biologically relevant information from sensory inputs. The human brain is provided with information about light, sound, atmosphere, temperature, orientation, the chemical composition of the bloodstream and more.
So functions of the skull include protection of the brain and are fixing the distance between the eyes to allow stereoscopic vision. The skull also sometimes has a defensive function; the frontal bone is where horns are mounted. So there are some secrets and uncertainties, especially about this specific skull; the story is about its birth in Mexico, travelled via Hudson further to Paris where the skull found its proper position. Clear is though that the skull has its genesis in another world or other dimensions, which Jean-Philippe Antoine keep into in the process to creat Un crâne.
Mixed media or mixed expression is a term used to describe works of art from which different materials are combined. Our skulls are made of a number of flat bones and in this case the flat bones can be made of oil, pastel, glue, salt, asphalt, gravel, cotton, syrup, metal, wax, bakelite, wine, stearin, grease, vanilla, tar, charcoal, sealants, balm, plaster, cheese, dust, plastic, rubber, talc, cream, formalin, flour, gauze, resin, snowflakes, gelatine, mud, snot, sawdust, lipstick, glass, ink, foams, pastes, sticky, candy and acrylic... I am not sure, but different materials have been composed in this form of a skull for sure!

Jean-Philippe Antoine lives and works in Paris as a visual artist with paintings, drawings, objects and sound.
Jean-Philippe Antoine is a professor of philosophy, aesthetics and art theory at Paris 8 University. He has given lecture-performances and concerts in Paris, Metz, London, Sweden and New York.
Jean-Philippe Antoine have also wrote several books and his publications include a monograph on Joseph Beuys (La traversée du XXe siècle. Joseph Beuys, l'image et le souvenir), and a study of Marcel Broodthaers (Marcel Broodthaers. Moule, Muse, Méduse, Presses du Réel, Dijon).
I have met Jean-Philippe Antoine several times in Stockholm, but also in New York and once in Lund (south of Sweden)! This is the first time we meet in his hometown and I am happy to put up this exhibition: Un crâne!

Marja-leena Sillanpää
Paris 2015

 

 HS erin sexton.jpg

13

Borax Crystal on Sponge
(detail from the installation Crystalline Domain)

Erin Sexton

Erin Sexton is a Canadian artist who works in sound, performance, and installation based in Montreal (and for now in Bergen, Norway). She explores the temporality of matter with electronics and crystallization, while trying to make (meta)physical processes manifest within immediate experience. We met at Electric Eclectics Festival at Funny Farm in Meaford, Canada, last summer and her performance was magical.

"I enjoy staring deep into space at night, trying to feel the spinning of the earth, to grasp the dizzying infinity of stars and galaxies spiraling beyond. I likewise regard everyday objects as containing the quantum abyss, my perception falling into the space between elementary particles. Playing between science fiction and theoretical physics, I opened up my practice to strange attractors, considering the existence of other dimensions, and amplifying the æther to attempt an accidental connection with them. Time-travelling back to my childhood obsession with crystals, I decided to grow and electrify them, studying some basic chemistry in the process. When I plugged my circuits into a salt solution, I discovered a new realm of signal processing, sonifying the separation of ions from molecules through electrolysis. Crystallizing the result, sound and presence are embedded within matter."


How To Grow a Borax Crystal in 9 steps.
1. Use any porous material such as a sponge.
2. The prospective crystal needs to fit in a jar.
3. Hang the object on a string. Tie the other end of the string to a pencil. You want the length to be such that the object can hang in the middle of the jar.
4. Fill the widemouth pint jar with boiling water.
5. Add borax one tablespoon at a time to the boiling water, stirring to dissolve after each addition. The amount used is three tablespoons borax per cup of water. It is okay if some undissolved borax settles to the bottom of the jar.
6. If desired, you may tint the mixture with food coloring.
7. Hang the prospective crystal into the jar so that the pencil rests on top of the jar and your crystal is completely covered with liquid and hangs freely (not touching the bottom of the jar).
8. Leave the jar in an undisturbed location overnight.
9. Crystals!

Because boiling water is used and because borax isn't intended for eating, adult supervision is recommended for this project. If you can't find borax, you can use sugar or salt (it takes longer to grow the crystals). Rock candy is a type of confectionery mineral composed of relatively large sugar crystals. This candy is formed by allowing a supersaturated solution of sugar and water to crystallize onto a surface suitable for crystal nucleation. Heating the water before adding the sugar allows more sugar to dissolve thus producing larger crystals.

Crystals form after 6-7 days!
"Borax Crystal on Sponge" by Erin Sexton looks sweet as sugar, but borax is actually a kind of mineral salt that is mined from the earth. It contains the element boron, which is essential to life. 
You can grow crystals in any color - even black! But "Borax Crystal on Sponge" by Erin Sexton in the Archive Gallery is geometric clear crystals on a small piece of baby pink sponge, normally used for applying makeup. The sharp facets sparkle coldly. In this case it is surrounded by the darkest color; deep black.

Marja-leena Sillanpää
Canada 2014
Sweden 2015

 

HS arkivgaller (12) sillanpää.jpg

12

Arkiv: samlade skrifter (50)
Marja-leena Sillanpää.

"Ett antal skrifter och kontakt och dödgrävare och hummade och log mot systern och impulsivt kynne och en kasse och dörrvakten och vi måste läsa oss mer och rummets förhållande och djupa andetag och jag och strängt förbjudet och strök med pekfingret och många ord och så var plötsligt klockan ett och sjuk och vrida ur och svepte filten och vinden och vinkar lite och vaknade strax efter och det dröjer och de som har tur och djup förståelse och tala inte och slarviga och ser och väggen och du? och så kom sucken och kontakt och kontakt och damm och talade i det ögonblicket och från alla håll och nästan och nästa år och koncentrerad och överflöd och samlade ihop allt och stigen och rev det i bitar och med en och mycket riktigt och ord och dölja det och tänderna och lägger armen om och sfärisk och såg elden dö och öppnar och höll sig i fönsterbågen och ägg och allvar och nedanför och småkryp och levnad och sov ganska bra och vi och så vidare och tacksam och mörkt var det och isnålarna och allt finns kvar och bland alla och rummet vilar i mörker och sänkte rösten och tyngd och den sista och idag och genom ett gytter och solen stod högt och så och yrvaken och ser skillnad och nya och nyfikna och lås och varmt vatten och suck och ett stort stöd och en kritisk och etikett och fläktade liv i lågan och tittade ut genom fönstret och gråt befriande och intensiv dödsskräck och sånt och två glas i handen och grått och utan färg och om den tunga sorg och tvättade händerna och under mark och såg på maskineriet och tittar efter natt och intensiteten och annat och försökte spola och dog och upprepat och tröst och ingenting och knackade på dörren och arbetade hårt och ingen och lätta och de ska visas i sitt rätta ljus och stilla och det vita och åter och tyst och det saknas tre och deras själar och de ständiga och in och grop och klockslag och tack och njöt av tystnaden och lämnade rummet och huvudet kändes lätt och gick bort och att vår framtid redan är förbi och undrade och nuddar och når fram och sover och pappa log och dö och de andra och natt och vänder och ner i ett dike och gick ut och struntat i allt annat och betraktar och började skriva och vickade och levande ljus och moln och vände hem och dom vars namn vi inte vet och varaktig och det är också sant och en och annan och renare snitt och just nu och så en och svart och tittar och avslutade samtal och en sak och ser den allra första ljusningen och kör och tvättade händerna och såg ut och väntade och öppnade dörren och läste den sista anteckningen och rum och blicken och överst en glasyr och efter fem och in i musklerna och sant och ångest och den svarta och hämta andan och blir en och yllestrumpor och den var höljd i dimma och blir omkörd och mellan hörn och ärligt och det var dags och melodi och förkortningar och bli en smula melankolisk och hemligheter och värn och himlade och svalde tårarna och deras röster och en tråd och det var en god sak och låste upp och rodde över viken och håret och flyga och värld och kröp ihop och väl inövad och kom hem igen och inte natt och lägga sig och nästa söndag och regn och regn och vad var stjärnhimmel? och med väder och botten och botten och djupt respekterad och trött och en försvann och talade om ett moln och den enda och subtilt ljus och alla och även goda och benlindor och halm hela botten full och justerad och ring och det var inte mer med det och det räckte inte och det pågående och det kom en ström av ord och dämpad röst och ögonen och en och lycka i sig själv och ännu på dödsbädden och ovisst och tittade snett och promenerade och vevade runt och släppte ut och blir liggande och guldet och grät och öppnade grinden och sitter tyst och jag längtade och tiden och då och ut genom dörren och under tiden och samma och tänk om och det är inte alls underligt och resten av familjen och luften och berättade allt och nu går vi och kalkvitt dunkel och det var svårt att höra och över alltsammans skuggan och om de döda och vit och tvättade händerna och hämta luft och resten och lyssnade till deras röster och sten och glasögon och natt och miss och läkta och tyll och kräkas och ogenomträngliga snår och bölden försvann och ett och viker tillbaka och diskret och riktning och dag och snäll och hörde en suck och stryker och lät orden sjunka in och känslan och tillförsikt och drog sig förbi den mörka och lådorna och blev vitt och håller på och jag och inget och allt hade hänt och försvann och rummet och ordning och roterade och för ett ögonblick lät vi världen passera och knarrade och allt och pappa och sen och långt där borta och dundrar och så är det rösten och lutade sig ut och mjukt och såg ett ögonblick och de började prata och pratade och den tunna svarta och snart och sedan en vacker dag och gräver och blankt och den tid jag levt och sval och yr och samla och drömde och skratt och så vidare och vänd utåt i lokalen och gå upp och hasar fram och vänta och minnet och lyste upp den vita och mest lysande och solen och mjuk och andra och annat som behövs och vem vet och utan minsta tecken och fler och gick tillbaka och då såg jag och andades och togs på allvar och torrt och gick bort och du vet att jag vet och försvinner på nytt och döljer den nästan helt och det här och sinne och så småningom och på baksidan och väntat på döden och ut och lyssna på varje tanke och allt och gör en rörelse och jag och ringde med klockor och på något vis och stora stunder och enkelt och jag tog det som ett gott tecken och tiden gick och rent och allt de gör och samtidigt och gick rakt in och kisade mot solen och stilla och går ut i korridoren och vid dödsfall och jaget och djup och säga adjö och efter ett tag och släktingar och tyst och kände och vit och på väg mot dörren och förbereder och filtar och hade glömt och se hur det gick och dofter och samtidigt och började ropa och den stora salen i tystnad och längst bort och upp och tio minuter och visade en hemlig låda och vänliga och dessutom och sjönk sakta och luktar på regnet och vaknade med ett ryck och se oss och ljudet och fastna vid en och då och sov och sover och en och rösten och torka och de och det är så otroligt vackert och nervända och satt och tittade och längst bort och gömd och mer och ut och en hel del av innehållet och blottat och lyste upp och det enda och så och nu? och rösterna och himlastormande och tyst och tänk om och vit och snart sov och berättar och stängde asken och solen och själ och inom kort och annat blänkande och den vägen vandrar dom och skriver dessa ord och alla som sjunger och gick före och korsade en gräns och minns det försvunna och livslångt och tittade rakt och jag och så känns det rätt lugnt och ljudet och ändå var det just detta och till dess och tystlåten och samma person och allting och sen och iblan långt in på nätterna och gick med ljudlösa steg och vad var det och ser upp och fria och alltihop rör sig och så jord ovanpå och elementen susade och jag och så fort och visade och mörkt under ögonen och otid och sänkte rösten och åter och ande och en vacker dag och nu äntligen och lyssnade och där stod det och sorg och det var en lättnad och suckar och föste undan alla glas och lyssnar och sover ut och i tystnaden och i vindkasten och sorgsna och drömmar och sedan rök och vitt och hittade en och lyfte och strykas och var borta och jag och vita och försvinna bland de andra och gå in i skogen och väckt skratt och väntar och jorden full av dimma och på samma gång och ner och tunga ögonlock och du och ljud och levt och dom somnar och knackar på dörren och allt ända upp mot taket och jag och vitt döda och ganska lätt och drog sig tillbaka och minnen och de började om igen och en liten stund och en och fördolda någonstans under ytan och några torra och jag och mor och mor och knäppt händerna och börja om och eftertanke och nu och full av omsorg och blundade och utan att veta varför och tänkte på drömmen och svart och ut istället för motsatsen och lukten av jord och en dag upplöstes och så får vi se och låtsades inte och inte andas och mörka skogar och snön och grädde och elektriskt och inför och det är frivilligt och fanor och tö och inget i den ljumma natten och log för sig själv och smuts och säger inget och tillbaka och dörr och bläddrar och samma och på morgonen och ögonblick och om och ungefär så och det enda som hördes och ut och ljudlig och hemliga och jag och sedan somnat och under och dofter och låst den och berätta och vita och isvita droppar och storasyster och blåste och försvinna runt hörnet och var färdig att gå och en av dom och enstaka och flyger iväg och förlåt och att det gick så fort och jag och grävt och en paus och försvinner innanför och nyss och mycket annat och framtiden och så såg jag plötsligt vem det var och en tvål och slutligen och allt på en gång och jag och ljus och gråter och botten och en som har levt och backade ut och hänger ner och så och doft och vad hände? och många och saknad och sten och sten och somnar och sina skuggor och tittar och jag drömde och tillbaka och ord och väcks av ett rus och sen tid och vänt upp baksidan och dröm och högljutt och en svart och soll och solig och en annan och i kartongen och känner och stack ner dom i jorden och luktsinnet och saknar och räckte ut handen och lätt och grät och nyckeln satt i och en ny och lät dom vila och den loja tystnaden och gradvis och slitna och den andre lyssnar och nutiden och fyllde rummet och ljudet och alla dog och himlar och hörde två signaler och till sist och jag och viskade tyst och drog sig bort och lyssnade och såg och en lättnad och stryker över och tvätt och upp och nätter och sjunga och aska och långt därnere och skrev och jag och bredvid och jag och inte minst och nu och luften och slutade inte och"

Marja-leena Sillanpää
Röhäll 7 april 2015

 

HS arkivgalleri (11) christer.jpg

11

KEYCHAIN no 9
Christer Chytraéus

Christer Chytraéus dokumenterar nyckelknippor i hemlighet. De görs i kopior.
Nyckelknipporna kan alltså vara kopior av dina nycklar, om du lagt ifrån dig dom vid något tillfälle, som hastigt dokumenterades för att senare gjutas av. Nyckeln som passar in i det avsedda låset, gör det möjligt att vrida om, låsa upp och att stänga. Antagligen fungerar de för ändamålet med sina ax, men det som utgör själva verket är framför allt handlingen eller ett erbjudande om en lockande tanke. När som helst kan vi ha Christer Chytraéus stående i vardagsrummet.

Ordet nyckel används även i abstrakt betydelse om lösningar på problem. Problemet kan i det här fallet vara att ett vardagsföremål som lyfts in i ett utställningsrum egentligen är en förbjuden kopia. Flera nycklar kan med en nyckelring eller ett nyckelband sammanfogas till en knippa. Varje knippa har sin unika historia och speglar ägarens personlighet.
Keychain no 9 består förutom nycklar av en michelingubbe.

Jag kom i kontakt med Christer Chytraéus arbete första gången i en övergiven lekpark i Sundbyberg. Det var en krispig septemberdag och Christer Chytraéus hängde upp en Big Bag i ett träd. Det var inte endast verket i sig som fångande min uppmärksamhet, snarare det i kombination med vad Christer Chytraéus har att berätta. Kolla upp Christer Chytraéus hemsida!

Enligt skrock ska det ge otur att lägga nycklar på bordet.

Marja-leena Sillanpää
Stockholm mars 2015

HS arkivgalleri (10) tetsuo.jpg
 

10

I DO NOT REMEMBER (inside)
Tetsuo Furudate

Opera is the art form in which singers and musicians perform a dramatic work combining text and musical score, usually in a theatrical setting. The performance is typically given in an opera house, accompanied by an orchestra or smaller musical ensemble.
In this case the story started a year ago. The Archive Gallery is for this project a small room in a small room in a small room for a silent opera, a frozen moment after a dramatic action.

Tetsuo Furudate is born and lives in Tokyo. He started his career in experimental film and video art in 1981, and then he gradually turned toward music through performing art, contributing to the development of the Japanese noise music in its early period. He has spread his activities throughout Europe, with concerts and CD releases. He achieved the premier show of his newest experimental noise opera "Othello" in 2001.
The work of Tetsuo Furudate is very intense and emotive. If we look closer there is a smell of eternity and the coloured sunlight quivering above the strangest vegetation.
I think that I DO NOT REMEMBER (INSIDE) deals with death, but also illness, faith, betrayal, bleakness and insanity. As in Tetsuo Furudates earlier works.

NOISE WITH SILENCE
DEATH FRAGMENTS
THE WORLD AS WILL

Marja-leena Sillanpää
Tokyo december 2013 / Stockholm january 2015

HS arkivgalleri (9) arnell.jpg
 
9

She says; Someone will have survived
Malin Arnell
 
En fjäder är en utväxt bestående av keratin från en fågels hud (biologi).
En fjäder är en teknisk anordning avsedd att kunna deformeras i en eller flera riktningar (teknik).
En fjäder är den utstående delen i en spontfog (snickeri).
I olika kulturer bär fågelfjädrar kraften av luft, vind och högre visdom.
Men en fjäder kan också föreslå något som flyttas med varje liten vindpust, i förändring.
 
En ensam fjäder visar ibland på bärarens möjlighet till att ta till flykt, antingen spirituellt, känslosamt eller kreativt.
Det vill säga att lämna det som är vanligt.
 
Med en kropp menas en Människokropp. Eller Djurkropp.
Inom fysiken är en kropp en sammanhängande mängd materia eller ett geometriskt objekt i tre dimensioner.
I vissa fall kan vi med kropp mena fylligheten i ett vin.
På vernissager dricks det ofta vin.
Ordet vernissage är franska och betyder "fernissning".
Det kommer från en tid då konstnärerna fernissade sina målningar precis innan öppningen.
Utställningslokalen luktade därför starkt av fernissa.
På Weld i Maj spreds dofter.
Av råa ägg.
Av bränt kroppshår.
Med samma enkelhet upplevs känsligheten och styrkan i en kropp och i mänsklig beröring.
Malin Arnell besitter en egenartad självklarhet i sina performance.
Det får publiken trygg.
Och under tre dagar presenterade Malin Arnell sin forskning.
67,3% performative research seminar Malin Arnell.
10-12 Maj 2014.
På Weld i Stockholm.
Jag var där.
Varm inombords återvände jag hem.
I fickan hade jag, inte det ägg som jag haft i munnen, men en fjäder.
När en fjäder kommer till oss av någon anledning, visar den att vi genomgår en frekvenshöjning.
Nu svävar fjädern i Arkivgalleri.
Hon säger att någon kommer att ha överlevt.
 
Marja-leena Sillanpää
Stockholm oktober 2014
 
 
laura kikauka.jpg

8

Half Full
Laura Kikauka
 
The Archive Gallery is proud to present "Half Full" with the dazzling Canadian artist Laura Kikauka. To see Laura Kikaukas work makes me smile (with color in the eye) and to meet her is even more stimulating in many exciting ways (with color in the brain, and the heart too).
 
Together with Laura Kikauka we find the deafening thunder and the beautiful lightning which lit up the scene of heaven as a supernatural dream. If I try to embrace the whole work of Laura Kikauka it would remind me of a rainbow, but it is difficult to photograph the complete semicircle of a rainbow in one frame.
 
Seven days a week.
Squeeze.
Love meter zowiee.
Devil horns.
Dance party.
World beauty.
Playing cards.
Under the sheets.
Dirty words.
Penis pasta.
Moods in Music.
Golf tease.
Gummy boobs.
Jolly jumping.
Super water gun.
It´s fun.
Mullet wig.
Sex wax.
A touch of blue.
Undercover safari.
Vibration massager.
Oh yeah baby.
Bumps and grinds.
In wonderland.
In death.
Pornox special.
In the moog.
Warm and tender.
Dance dance dance.
Stereo moods.
The love hours.
Silver screen.
Tit bits.
Go for it.
Rings and things.
Ole ala lee.
Percussion at work.
Fantasy garden.
Hallo camel toe.
Sin glasses.
A Gangster.
A Hell of a Woman.
Chic Chic.
Heart Thromb.
Honolulu Honky Tonk.
Pipe Organ Magic.
Oooo.
Gods and Goddesses.
Mood meter.
Go to bar.
Puffs and pins.
Boom.
Pu pu pants.
The hot one.
Wig chim stray.
Wiched eye.
Love spray.
Tweezers.
Peeler.
And the stars too.
 
Marja-leena Sillanpää
Meaford Ontario Canada, august 2014

HS arkivgalleri (7) duncan.jpg
 
7

Plasma, which constitutes 55% of blood fluid, is 92% water.
John Duncan
 
Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood.
Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood.
Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood. Blood.
 
Marja-leena Sillanpää
Röhäll June 2014
 
 
HS arkivgalleri (6) inger.jpg
6

Väpnare
Inger Hahn Redin
 
Väpnare eller vapendragare var i vapentjänst under medeltiden.
Vilken bonde som helst kunde avancera till väpnare om han kunde bekosta en stridshäst och vapen beredd att tjäna konungen i strid.
Skyddshelgon kallas de helgon som är utsedda att vaka över en speciell företeelse. Vilken företeelse som får vilket skyddshelgon kan bestämmas av ett officiellt organ, men utses oftast genom tradition.  
Om Inger Hahn Redin vet jag inte så mycket, men vi träffades 1995 när jag bistod ett galleri på Hellmanska gården i Nyköping. 1700-tals byggnaden gästades av skulpturer med medeltida influenser. Jag blev lite förälskad i Väpnaren och köpte den. Ofta kan det vara så att enskilda verk bleknar en smula i relation till hela konstnärskap. Stora grupputställningar med många konstnärer representerade kan på så sätt upplevas en aning ytliga, medan retrospektiva utställningar ofta ger en fördjupande inblick i hur allt hänger ihop i ett längre perspektiv. Men för mig är det inte så med Väpnaren. Den har stått, ofta på golvet bredvid min säng i stugan, och skyddat mig genom åren. Den representerar något oerhört viktigt; att något av det enklaste enkla kan upphöjas och bli något magiskt. En enkel gatsten, som Sten Hansons Rännsten, med en rustning laddats och samtidigt skyddats med en brynja. Jag behöver inte veta vad mera Inger Hahn Redin har gjort genom åren. Ett tag snuddade jag vid att kolla upp det, men väljer att låta bli.
 
Marja-leena Sillanpää
Stockholm 2014
HS arkivgalleri (5) ken.jpg

5

It´s Not Easy
Ken Montgomery
 
 
Artist statement.
I need more time to give a polished statement about what I do because I am very dedicated to not knowing what I`m doing as a force of sudden creative explosion and as a rebellion to the "know what you´re doing world".
 
From the Gallerist.
I am very proud to present Ken Montgomery at The Archive Gallery. He is also known as Gen Ken, Egnekn and The Minister of Lamination.
This is a presentation of a visual work, but he might mostly recognized as a sound artist (noise music) and for his performances (very often including a laminator). When we see Ken Montgomerys beautiful Lamination Machine we understand this is a very own way of working and a very open attitude of art. Yes, it is about art, but even more about everything around us. Ken Montgomery just have to open his eyes in the morning I believe, or the news paper and in the same moment art starts to happen! And Ken Montgomery seem to work always. For example if I had a meeting with him, I got my very own card for a time clock, so meanwhile we were sitting and talking some kind of work was going on at the same time. Meetings is not just for fun; the chat and laughing is also a way of working. Or. The work is fun. So you see; Ken Montgomery is just brilliant.
 
Information.
I Don't Know What I'm Doing. Art is Throwing Money Out The Window. Something is Happening! How much more I could do if I didn´t have to sleep! Lifeless guitar feedback with themes of death, pornography, nazism, etc.used to hide lack of ideas. Generator, a physical gallery / exhibition space, existed in the East Village and in Chelsea.
 
It´s Not Easy.
LAST CHANCE, 0% APR, Signs of Anxiety, Get it fast... it won´t last, We´re offering a HUGE discount on this desktop and display!, Save big with..., Three Days Only! 22nd Anniversary Sale!, Grab these coveted home fashions at SCANDALOUS SAVINGS ends may 8th, FINAL 4 DAYS 10% OFF your first purchase, the rush is on! less than 2 weeks left to wrap up your holiday shopping!, Limited-time offer: reply by July 15, 2005, 0% APR Introductory Balance Transfers AND Purchases Offer! can´t find the perfect gift? and It´s Not Easy.
 
Websites.                                                                                                                                                                    genkenmontgomery.com/links.shtml *** ministryoflamination.com *** ATMOTW.com (art is throwing money out the window)
 
Marja-leena Sillanpää
Stockholm (NYC) january 2014
 
HS arkivgalleri (4) petra.jpg
4

1 kg silver
Petra Axelsson
 
Ett kilogram är definierat som den massa som ingår i standardvikten, den internationella kilogramprototypen, som alltså är en metallcylinder som förvaras i ett valv hos BIPM (Internationella Byrån för mått och vikt) utanför Paris. Standardprototypen är gjord av en legering av 90 % platina och 10 % iridium, en blandning som ska minimera risken för att massan förändras. Silver är en ädelmetall som reagerar i mötet med luft; det svartnar dvs oxiderar om det inte regelbundet putsas. I äldre tider höll för övrigt silver ett lika högt värde som guld på grund av sin sällsynthet.
Prototypen och sex stycken systerkopior förvaras under sträng bevakning. Tre separat förvarade nycklar behövs för att valvet ska kunna öppnas. Ytterligare en nyckel finns sedan några år tillbaka på en tron i en lekpark i Sundsvall installerad av Petra Axelsson. Tronen består av 1000 kg svart diabas. Tyngd och volym återkommer i flera av Axelssons arbeten, ofta för att förtydliga något annat, t ex lättheten när någon faller... uppåt, som det gudomliga i "Fallet" som visades på utställningen "Lager than Life" på Konstnärshuset i Augusti.
1 kg silver är en medalj gjuten av just 1 kg silver med flera ordensband. Medaljer eller utmärkelsetecken ska bäras till uniform eller till högtidsdräkt. 1 kg silver torde bli aningen tungt. Medaljen ser ut som ett ordenstecken med formen av Järnkorset från 1813, som är slät utan dekorationer. Vattrade band är vanliga för ordenstecken. Vattring är en efterbehandling av textilier för att skapa en särskild struktur som ger ett skimrande intryck, liknande solglitter i en lätt krusig vattenyta.
Men 1 kg silver skulle omedelbart hamna på havets botten.
 
Marja-leena Sillanpää
Stockholm november 2013
 

HS arkivgalleri (3) ekman.jpg
3

Det självlysande kommer inifrån,
i alla fall hos vissa,
i alla fall just nu.
Marie-Louise Ekman
 
Konststycket är av vadd med påsydda lappar av tunt tyg. På lapparna står korta handskrivna meningar eller rentav enstaka ord. En enkel bild, som ett lätt spår av en berättelse, är målad fast nästan mer som ritad med färg i milda nyanser (mest vitt).
Vadd är ett voluminöst material av fibrer som hålls samman av sin egen vidhäftningsförmåga. Utställningen i Arkivgalleriet står för tillfället på en svart läderpuff. Även det har betydelse. Läder är nämligen hud som behandlats så att den blivit beständig mot förruttnelse och samtidigt bevarar sin naturliga styrka och spänst, medan svart har kopplats samman med revoltörer, anarkister och folk som inte upplevts bundna av lagen. Även om jag inte vill påstå att Marie-Louise Ekman är laglös, finns påtagliga incidenter som talar för ett förhållningssätt att ständigt våga ifrågasätta det gängse, om så situationen kräver.
När jag började på Konsthögskolan i Stockholm 1999, började Marie-Louise Ekman samtidigt som rektor; en rektor som var mer rock´n roll än de flesta elever (inklusive jag själv).
Mitt första år hade jag tillsammans med Helena Öhman hand om utställningarna i "1419A"  (en vit kub byggd av Anne Traegde) och Marie-Louise Ekman var självklar som vår första utställare.
Precis efter mitt sista år på skolan, sommaren 2004, fick jag detta stycke vadd. Jag har bevarat det i en kista med andra minnen. Tills nu; "det självlysande kommer inifrån ... i alla fall hos vissa ... i alla fall just nu".
 
Marja-leena Sillanpää
Møn juni 2013
HS arkivgalleri (2) lary7.jpg
2

The Dust Bunnie
Lary 7
 
The White Rabbit is a fictional character in Lewis Carroll's book Alice's Adventures in Wonderland.
White Rabbit is also a song from Jefferson Airplane's 1967 album Surrealistic Pillow.
But this is a Bunnie.
A Bunnie covered with Dust.
 
The Dust Bunnie have been totally still for a very very long time.
Lary 7 have not.
The Dust Bunnie is silent.
Lary 7 is not.
Dust consists of small particles in the atmosphere that comes from various sources and sound is a sequence of waves of pressure that propagates through compressible media such as air. Since some early refinements improved the fidelity of the reproduced sound, magnetic tape has been the highest quality analog sound recording medium available. The evening we met in the apartment at the lower east side of Manhattan, we were surrounded by beautiful technique and electrical objects from old times. Lary 7 is one of the most interesting artists/persons in New York City these days. But if you google on Lary 7 you just find a silly cartoon character. I can hear Mr 7 laughing of delight about that.
 
Marja-leena Sillanpää
NYC april 2013

HS arkivgalleri (1) beth.jpg

1
Del nr 4 av Tillstånd VI 
(volym 37 ccm)
Beth Laurin 
Arkivgalleri invigs med Del nr 4 av Tillstånd VI av konstnären Beth Laurin.
Objektet har sitt ursprung i Tillstånd, en stor skulptur från 1969-70.
 
Tillstånd har olika betydelser. Detta tillstånd har krökt sig och fångats i ett viloläge för att sedan skivas likt en limpa eller falukorv. En limpa kan vara en typ av avlångt bröd, en sits för moppar eller en avlång förpackning som innehåller ett antal cigarrettpaket. Det hårda penetreras av det mjuka och det kan lätt deformeras utan att förstöras. Inom juridik talas det om uppehållstillstånd, inom fysik om egentillstånd och inom medicinen om ett allmäntillstånd. Tillståndets motsatsord är förbud.
I ett mellanrumstillstånd, såsom det som balanseras på gränsen till kaos, har vi nu funnit ett ögonblick av stillhet förvarat i arkivet. Det är inte konsten som är i kaos här, det är i avsaknaden vi kan känna, liksom läsa mellan raderna.
 
I samband med Beth Laurins stora utställning, på Konstakademien 2009, läste jag någonstans om tillståndets omslutning. Det passar fint som en summering av denna utställning. Tillvarons tillstånd fångas och formas som ett tyst ljud, i en skulptur.
 
Marja-leena Sillanpää 
Stockholm mars 2013
 
 
the first 11 exhibitons was also presented at tsnok.se